Övergödning syftar till tillförsel av näringsämnen till jorden genom exempelvis gödsel. Främst en för stor tillgång på kväve och fosfor utgör ett miljöproblem främst i vattendrag, sjör och hav.
Kväve och fosfor cirkulerar naturligt i ekosystem.
Kvävets kretslopp simplifierat i en bild.
En viktig skillnad mot exempelvis energikretsloppet i en näringsväv eller -kedja, är att kväve aldrig försvinner från ekosystemet utan endast cirkulerar.
Konsekvenser av övergödning
Vid övergödning sker en kedjereaktion som påverkar sammansättningen av arter i ett vattenlevande ekosystem.
- Mängden tillgänglig näring ökar (övergödning)
- Primärproduktionen ökar
- Ökad mängd växtplankton
- När växtplankton dör bryts de ner av mikroorganismer i aeroba processer (syrekrävande)
- På grund av mängden alger minskar mängden tillgängligt syre i bottenmiljön
- Bottenlevande organismer beroende av syre dör ut
- Konskekvenser genom näringskedjan när arter slås ut
Processen är också självstimulerande och leder på sikt till förändrad artsammansättning i miljön.
Algblomning
Den mest välkända konsekevensen av övergödning är punk 3 ovan, den ökade mängden växtplankton. Dett kallas algblomning och är ett vanligt fenomen främst på Sveriges östkust. Den stora mängden växtplankton ger ifrån sig toxiska ämnen vilket leder till att små barn och djur kan bli sjuka eller till och med dö om de får i sig för mycket av vatten med algblomning.
Algblomning ses ofta som ett brun-grönt täcke över vattenytan. I bilden ovan syns täcket extra tydligt när en båt passerar.