Alla djur är heterotrofa organismer, men det finns ändå stora skillnader inom djurriket när det kommer till matspjälkning.
Allmänt
Generellt sker all matspjälkning hos alla djur i tarmkanaler. Dessa utgör en “hålighet” som är täckt av epitelceller vilket innebär att tarminnehållet aldirg är “inne i kroppen”. Detta är en viktig skyddsmekanism eftersom det minimerar risken att både enzymer som bryter ned maten, och eventuellt skadliga ämnen i maten inte riskerar att skada kroppens övriga vävnad.
Inom djurriket särskiljer vi tre kategorier av matspjälkning:
- Herbivorer (växtätare)
- Omnivorer (allätare)
- Carnivorer (köttätare)
Deras kost skiler så pass mycket åt att de också behöver specifika anpassningar i sitt matspjälkningssystem.
Herbivorer
Herbivorer eller växtätare hämtar sin föda från växtriket.
Herbivorer - fördelar
- 👍 Stor tillgång på föda
- 👍 Lägre konkurrens
- 👍 Växter är autotrofa vilket gör att herbivorer inte är beroende av komplexa näringskedjor
Herbivorer - nackdelar
- 👎 Lägre näringstäthet
- 👎 Tar längre tid att bryta ner
- 👎 Födan är säsongsbunden
- 👎 Exponering för predatorer och giftiga växter
För att kunna ta vara på energin från växtriket krävs ett anpassat matspjälkningssystem. Från tänderna i munnen till enzymerna i tarmen krävs anpassningar för de djur som är herbivorer.